(Jag vet inte om du någonsin kommer att läsa det här, men jag hoppas inte det. Men det här är min blogg och det här slog mig just och jag kände för att skriva det!)

Det är rätt sjukt att jag inte har saknat dig en enda gång sen vår vänskap dig slut. Jag kände inte ett skit när jag kastade/raderade bilder på dig/oss... Jag önskar att jag ljög när jag skrev det där, men faktiskt inte.
Jag förstod inte hur mycket energi du drog från mig...inte ens när andra sa till mig!

Du brydde dig aldrig riktigt om mig, det vet du nog själv innerst inne. Jag kände det under alla de åren vi va vänner...allt skulle bara handla om dig!

När vår "vänskap" tog slut, så började mitt liv!
Det är nog det bästa som hänt mig faktiskt! :)
Idag är jag så jävla mycket starkare som person och jag har verkligen hittat mig själv!! :))
Jag har kommit så jävla nära min vän H, som jag även kände under tiden vi va "vänner".... Och han är nog den bästa vännen jag haft!!
Jag vet att han skulle ställa upp för mig, vad jag än behövde hjälp med, till skillnad från dig...som antagligen bara hade ställt upp om DU hade vunnit något på det! ^^
Och han bryr sig om mig PÅ RIKTIGT!

Jag kan erkänna att jag hatade dig i början...
Du gjorde något som gjorde att jag alltid kommer se dig som död.
Men det va länge sen som jag slutade att hata dig, slutade att känna något alls för dig!
Och det, min kära, är förbannat fucking jävla skönt!

Visst, ser jag dig ute på "stan", så kanske jag hälsar på dig...eller så ignorerar jag dig...och det gör jag inte för att jag älskar/hatar dig, utan för att jag inte känner ett skit för dig och du är bara någon som jag kände vid en obetydlig del av mitt liv!
(Och så är jag mogen nog att uppföra mig som folk)

Jag önskar dig lycka och välgång i framtiden!
Hoppas att du mognar lite och har lite självrespekt och drar upp urringningen lite så du även kan bli respekterad av andra! ;)

Take care! :)

Over and out! <3